Fort, att man allt till dops bereder …”
Så talte han; och i ett ögonblick
var allt i skick.
★
Att själfva akten nu beskrifva,
Och nätt och noga uppsats gifva
Hur den och den var klädd, som för och efter gick;
Det må en annans storverk blifva:
Ceremoni är ej min smak,
Fast annars en gudomlig sak.
Allt nog jag vann hvad jag begärde,
Tog därpå Astrild I min famn
Och for åt jorden mina färde,
Förnöjd att under kända namn
Få, efter denna dag, de trenne Gratier prisa:
Augusta, Ulla och Lovisa.
Äfven Johan Gabriel Oxenstierna tillhörde de tre
grefvinnornas beundrare och har hyllat dem både på
vers och prosa. Den ibland dem, som först slog an
på hans för kvinnlig skönhet, liksom i allmänhet för
allt vackert här i lifvet, så emottagliga sinnen, tycks
ha varit Lovisa Meyerfelt. Redan från år 1769 —
han var då 19, hon 24 år — finnes en
dagboksanteckning af honom, som vittnar härom[1], nämligen
för tisdagen den 21 februari: »I afton var jag på
couren och leddes af alla krafter vid den ängsligaste
af alla ceremonier, som äro uppfunna. Hvad kan vara
ledsammare än att stå och tiga i två eller tre timmar
för att se några människor liksom krypa fram ur ett
foder, och visa sig som rariteter på en viss stund och
- ↑ Dagboksanteckningar, utg. af G. Stjernström.
