väl förstå, att redan hennes namn skulle vara ägnadt att skänka »La Sparre» en smickrande uppmärksamhet från hennes samtida chevalereska fransmän. — Vid revolutionens utbrott var grefve Axel von Fersen d. y. öfverste för regementet »Royal Suédois», som år 1791 upphörde för att ingå i de då bildade halfbrigaderna; men dess traditioner hållas än i dag i ära af nuvarande franska linje-infanteriregementet nr 87, som ur detsamma delvis leder sitt ursprung.[1]
Efter hemkomsten till Sverige tillbragte Charlotte Sparre, eller Lotta, såsom hon kallades i familjekretsen och det intimare umgänget, några år dels i föräldrahemmet och dels i Tessinska huset. Då Tessins år 1744 anträdde sin ambassad till Berlin i samband med kronprinsen Adolf Fredriks förmälning med Lovisa Ulrika, var hon åter med och gjorde sålunda tidigt bekantskap med kronprinsessan, i hvilkens tjänst hon äfven omedelbart inträdde såsom hoffröken. För denna befattning ägde hon också de bästa både yttre och inre förutsättningar, såsom framgår af efterföljande entusiastiska uttalande af en samtida antecknare[2]: »Aldrig har någon förstått att vara mera älskvärd än hon. Hon är liten men väl växt, hon har ett rundt ansikte, milda och lifliga ögon, brunt hår, liksom penslade ögonbryn, en hy af liljor och rosor, liten mun och vacker hals. Hennes själsförmögenheter öfverträffa de kroppsliga behagen; hennes förstånd är godt och genom-
