ofvannämnda ambassaden till Berlin, hvari Carl Fersen deltog bland de ambassadören medföljande kavaljererna. Af en eller annan anledning blef dock föreningen uppskjuten, men då den slutligen fullbordades, hade bruden, enligt en minnestecknares utsago, »ej förlorat något af sin ungdoms friskhet, utan var lika omtyckt, lika eftersökt och firad som vid sitt första inträde i stora världen». Bröllopet ägde rum den 18 februari och hade, enligt ett meddelande af den 6 i samma månad från Lovisa Ulrika till hennes moder drottning Sophia Dorothea, i hofkretsarna och societeten motsetts med stor otålighet, särskildt af ungdomen, hvilken hoppades få dansa. Man har ingen anledning antaga, att ej denna förhoppning gick i fullbordan, men dessförinnan hade vigselakten ägt rum i slottskapellet, där, såsom det i enlighet med den tidens uttryckssätt står i hofförsamlingens vigselbok, öfverhofpredikanten, magister Samuel Troilius sagda dag »copulerade öfverhofjägmästaren, högvälborne herr gref Carl Fersen samt högvälborna fröken Charlotta Fredrika Sparre». Brudgummen, hvilken efterlämnat minnet som en af sin tids elegantaste kavaljerer och som en godhjärtad och rätt begåfvad men i olikhet med brodern ej för allvarligare värf intresserad man, var mycket förmögen och ägde bland annat det af de Fersenska palatsen på Blasieholmen, som motsvarar nuvarande utrikesministerhotellet och som han bekommit i arf efter sin moder grefvinnan Eleonora Margareta von Fersen, född Wachtmeister af Mälsåker.
De tomter, å hvilka utrikesministerhotellet samt Musikaliska akademiens hus (n:o 8 vid Blasieholmstorg och n:o 11 vid N. Blasieholmshamnen), äro uppförda,
