Hoppa till innehållet

Sida:De tre gracerna 1912.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

donerades år 1651 af drottning Christina till dåvarande amiralitetsfiskalen, sedan assessorn och häradshöfdingen Åke Wrång. Denne måtte ha försålt eller pantsatt donationen, ty år 1674 finnes rikstygmästaren, friherre Gustaf Horn af Marienborg antecknad som tomternas ägare. Hans dotter Margareta, som blef gift med frih. Gustaf Soop, ärfde fastigheten, hvilken sedan med panträtt tillhörde k. rådet, grefve Gustaf Bonde, men från honom återlöstes af k. rådet, grefve Carl Gyllenstierna, Dennes fru, Anna Maria Soop, Gustaf Soops dotter, inträdde då i sin broders, frih. Carl Gustaf Soops rättigheter, ty denne hade vid arfskiftet efter modern fått det till Bonde pantsatta huset. Från Gyllenstierna öfvergick fastigheten till hans änka och efter henne till hennes dotter i första giftet med grefve Axel Wachtmeister af Mälsåker, Carl XI:s bekanta samtida, vän och förtroendeman. Efter grefve Carl von Fersens död 1786 inköptes huset af svenska staten och anslogs som bostad åt kanslipresidenterna och efter detta ämbetes upphäfvande åt utrikesministrarna. Enligt det i stadsingenjörskontoret förvarade, den 16 september 1786 upprättade afmätningsinstrumentet omfattade tomten då: »uti bredden på sydvästra sidan, vid öppna planen eller vändplatsen, 67 ½ alnar; uti bredden på nordöstra sidan, vid Ladugårdslandsviken, 66 alnar; uti längden på sydöstra sidan, vid en vattugränd, 125 alnar, och uti längden på nordvästra sidan, vid Stats-Sekreterarens och Riddaren af Kongl. Nordstjerne-Orden wälborne herr Gustaf von Carlsons stenhus-tomt, n:o 89, 125 alnar, eller arealiter 8,343 ¾ alnar.»

Grefve Carl von Fersen tycks emellertid först längre fram i tiden ha tagit sin bostad i den ärfda egendomen