Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/118

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

slog klockan tio. Alla de händelser vi nu berättat hade tilldragit sig på en halvtimme.

Allt gick som fru Bonacieux förutsagt. När han hörde den överenskomna lösen, bugade Germain sig; tio minuter därefter var La Porte i portvaktsrummet; med ett par ord satte d'Artagnan honom in i saken och talade om, var fru Bonacieux fanns. La Porte lät för säkerhetens skull säga sig adressen två gånger och satte i väg i fullt språng. Men han hade knappt tagit tio steg, förrän han kom tillbaka.

»Unga man», sade han till d'Artagnan, »jag vill ge er ett råd!»

»Vad då?»

»Ni skulle kunna få obehag för vad som hänt.»

»Tror ni det?»

»Ja. Har ni någon vän, vars klocka går efter?»

»Än sedan?»

»Jo, gå i så fall till honom, för att han må kunna intyga, att ni var hos honom klockan halv tio. I lagstil kallas detta ett alibi

D'Artagnan fann rådet klokt; han lade benen på ryggen och var snart hos herr de Tréville; men i stället för att gå in i salongen, som alla andra, bad han att bli insläppt i hans kabinett. Som d'Artagnan var en mycket ofta sedd gäst i palatset, gjorde man ingen svårighet vid att släppa in honom och skyndade att underrätta herr de Tréville, att hans unga landsman, som hade något viktigt att meddela, anhöll om ett enskilt samtal. Fem minuter därefter kom herr de Tréville in och frågade d'Artagnan, på vad sätt han kunde stå till tjänst och vad som förskaffade honom äran av ett besök vid en så sen timme.

»Jag ber om ursäkt, herr kapten», sade d'Artagnan, som passat på medan han var ensam inne, att vrida herr de Trévilles pendyl tre kvarts timme tillbaka, »jag tänkte att eftersom klockan inte var mer än tjugufem minuter över nio, så var det ännu inte för sent för mig att infinna mig här.»

»Tjugufem minuter över nio!» utbrast herr de Tréville och såg på klockan; »det är inte möjligt.»

»Se själv, herr kapten», sade d'Artagnan, »klockan är verkligen inte mera.»

»Ja, minsann!» sade herr de Tréville; »jag trodde det var mycket senare. Men låt nu höra ert ärende.»

D'Artagnan dukade upp en lång historia om drottningen; han talade om sina farhågor i fråga om hennes majestät, berättade vad han hört sägas om kardinalens planer mot