»Ack, jag skulle hellre velat att jag aldrig sett er!» utbrast han med den naiva brutalitet, som kvinnorna ofta föredraga framför sökta artigheter, emedan den blottar tankens inre och bevisar känslans seger över förståndet.
»Nåväl», återtog den unga kvinnan med nästan smekande röst och tryckande d'Artagnans hand, som icke hade släppt hennes, »jag vill inte tala som ni, ty vad som är förlorat i dag, behöver inte vara det för framtiden. Vem vet om inte, då jag en dag känner mig fri, jag kommer att tillfredsställa er nyfikenhet?»
»Och gör ni samma löfte i fråga om min kärlek?» utbrast d'Artagnan utom sig av glädje.
»Åh, därvidlag förbinder jag mig inte till något! Det kommer att bero på de känslor ni kan lyckas väcka hos mig.»
»Det vill med andra ord säga att för närvarande…»
»För närvarande har jag inte hunnit längre än till tacksamheten.»
»Ack, ni är för mycket hänförande», sade d'Artagnan sorgset, »och ni missbrukar min kärlek!»
»Nej, jag begagnar mig av ert ädelmod, det är alltsammans. Men tro mig, vissa människor finna varandra alltid till sist.»
»Ack, ni gör mig till den lyckligaste människa i världen! Glöm inte den här aftonen och glöm inte ert löfte!»
»Var lugn, på rätt tid och ställe skall jag påminna mig allt. Men gå nu, för guds skull gå! Man väntade mig precis klockan tolv och jag kommer för sent.»
»Fem minuter bara.»
»Ja, men i vissa fall kunna fem minuter vara fem sekel.»
»Ja, när man älskar.»
»Nå, hur kan ni veta, att jag inte har att göra med en som är kär?»
»Det är en man, som väntar er?» utropade d'Artagnan — »en man!»
»Seså, börjar ni nu igen?» sade fru Bonacieux med ett halvt småleende, som icke var fritt från en viss otålighet.
»Nej, nej, jag går, jag skyndar! Jag tror på er, jag vill visa min hängivenhet i allt, om också denna hängivenhet skulle vara en dumhet. Farväl, min fru, farväl!»
Och liksom han känt sig icke äga styrka att skiljas från den hand, som han höll i sin, annat än på ett våldsamt sätt, avlägsnade han sig springande, under det fru Bonacieux, liksom nyss förut på fönsterluckan, slog tre sakta och avmätta slag på porten; kommen till gathörnet, vände d'Ar-
