Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/132

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

karna, som snokade överallt och lade beslag på alla papper. De två återstående höllo under tiden vakt vid porten, och när allt var uträttat, gick patrasket sin väg och lämnade huset tomt och alla dörrar på vid gavel.»

»Och Porthos och Aramis?»

»Dem träffade jag inte hemma, de ha inte kommit.»

»Men de kunna komma vilket ögonblick som helst, ty du lät väl hälsa dem att jag väntade på dem.»

»Ja, herre.»

»Nåväl, stanna du kvar, utan att vika härifrån ett ögonblick, och komma de, så tala om för dem, vad som hänt mig och bed dem vänta mig på värdshuset Pomme de-Pin; här kunde det vara farligt, huset kan vara omgivet av spioner. Jag skyndar till herr de Tréville och underrättar honom om allt det här och sedan söker jag upp dem på värdshuset.»

»Som herrn befaller!» sade Planchet.

»Men du stannar kvar, och var inte rädd!» sade d'Artagnan och vände om för att intala sin betjänt mod.

»Var lugn, herre», sade Planchet, »ni känner mig inte ännu! Jag är modig bara jag kommer mig för med det; det är bara det att jag får lov att först komma riktigt i farten; dessutom är jag från Picardie.»

»Det är således överenskommet», sade d'Artagnan, »du låter hellre döda dig än du överger din post?»

»Ja, herre, det finns ingenting, som jag inte gör för att bevisa er min tillgivenhet.»

»Gott», tänkte d'Artagnan, »det ser ut som om min metod att uppfostra den där gossen varit riktigt god — det skall jag komma ihåg till en annan gång!»

Och med hela snabbheten hos sina ben, som dock voro något trötta av dagens myckna springande, styrde d'Artagnan kosan till Rue de Colombier.

Herr de Tréville var icke hemma i sitt hotell; hans kompani var på vakt i Louvren och han var där med sitt kompani.

D'Artagnan måste laga att han fick träffa herr de Tréville; det var av vikt att denne fick veta vad som tilldrog sig. Alltså beslöt d'Artagnan att försöka komma in i Louvren; hans uniform såsom tillhörande herr Desessarts’ gardeskompani borde vara lika god som en passersedel.

Han gick således utför Rue des Petits-Augustins och uppför kajen för att gå över Pont-Neuf. Han hade ett ögonblick tänkt att fara över på färjan; men då han kom ned till stranden och händelsevis stack ned handen i fickan,