D'Artagnan stack sin dragna värja under armen, lät fru Bonacieux och hertigen gå tjugu steg förut och följde dem, färdig att bokstavligen åtlyda det uppdrag han fått av Karl I:s av England nobla och eleganta minister.
Men lyckligtvis fick icke den unga hedersvakten tillfälle att ge hertigen detta bevis på sin hängivenhet; den unga kvinnan och den vackre musketören gingo in i Louvren genom Echelleporten utan att på något sätt ha blivit oroade.
D'Artagnan å sin sida begav sig genast till värdshuset Pomme-de-Pin, där han träffade Porthos och Aramis, som väntade på honom.
Men utan att ge dem någon annan förklaring av det besvär han gjort dem, sade han dem endast, att han ensam klarerat den sak, för vilken han ett ögonblick trott sig behöva deras bistånd.
Och nu, då vi äro i full fart med vår berättelse, låta vi de tre vännerna gå hem var och en till sitt och följa i stället hertigen av Buckingham och hans ledsagerska genom Louvrens irrgångar.
12.
GEORGE VILLIERS, HERTIG AV BUCKINGHAM
Fru Bonacieux och hertigen inträdde i Louvren utan någon svårighet; fru Bonacieux visste man ju var i drottningens tjänst, och hertigen bar den uniform, som tillhörde herr de Trévilles musketörer, vilka som sagt hade vakt denna afton. Dessutom var Germain vunnen för drottningen, och om något skulle hända, så vore det fru Bonacieux, som skulle bli anklagad för att ha släppt in sin älskare i Louvren, det var alltsammans, hon skulle taga skulden på sig; hennes rykte vore då visserligen förstört, men vad betydde väl ute i världen en liten krämarfrus rykte?
Väl inkomna på det inre av gården, följde hertigen och den unga kvinnan foten av muren, omkring tjugufem steg; därpå stötte fru Bonacieux till en liten dörr, som var öppen om dagarna men naturligtvis stängd om nätterna; dörren gick upp, båda trädde in och befunno sig i mörker, men fru Bonacieux kände till alla vinklar och vrår i denna del av Louvren, som var avsedd för betjäningen. Hon stängde dörren efter sig, fattade hertigens hand, gjorde trevande
