Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/149

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

»Det är sant», mumlade kommissarien, »det är min själ sant!»

I samma ögonblick öppnades dörren häftigt, och ett bud, infört av en av Bastiljens portvaktare, lämnade ett brev till kommissarien.

»Å, den olyckliga!» utbrast kommissarien.

»Vad! Vad säger ni? Vem talar ni om? Det är väl aldrig om min hustru, hoppas jag?»

»Tvärtom, det är just om henne. Er sak tycks sannerligen ställa sig bra!»

»Huru!» utropade krämaren förargad. »Kanske ni vill vara god och säga mig, min herre, hur min sak, min egen personliga sak, kan på något sätt förvärras genom min hustrus tilltag, medan jag sitter i fängelse?»

»Därför att hennes tilltag är följden av en er emellan uppgjord plan, en infernalisk plan!»

»Jag svär, herr kommissarie, att ni misstar er fullkomligt, att jag inte det allra minsta känner till vad hon ämnade företaga sig, att jag är alldeles främmande för vad hon möjligen gjort, och att om hon begått några dumheter, så förnekar jag henne, förskjuter henne, förbannar henne!»

»Hör nu, herr kommissarie», sade Athos, »jag får be, om ni inte behöver mig längre, att ni skickar mig tillbaka någonstans — han tråkar alldeles ut mig, er herr Bonacieux.»

»För fångarna tillbaka i deras celler, sade kommissarien, i det han med en och samma åtbörd visade på Athos och Bonacieux, »och må man bevaka dem ännu strängare än förut!»

»Emellertid», sade Athos med sitt vanliga lugn, »om det är med herr d'Artagnan ni har att göra, inser jag verkligen inte hur jag kan ersätta honom.»

»Gör som jag sagt», skrek kommissarien, »och den strängaste tystlåtenhet om alltsammans! Ni ha hört!»

Athos följde sina vaktare med en axelryckning och herr Bonacieux med upphävande av klagorop, som kunnat röra ett tigerhjärta.

Man förde krämaren tillbaka till samma cell, där han tillbragt natten, och man lämnade honom ensam där hela dagen. Och hela dagen grät Bonacieux som en sannskyldig krämarsjäl, ty han var ju, såsom han själv sagt, icke någon svärdets man.

På aftonen vid niotiden, just då han ämnade gå och lägga sig, hörde han ljudet av steg i sin korridor; stegen när-

10 UDe tre musketörerna