Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/153

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

Denna man var Armand Jean Duplessis, kardinal Richelieu, icke sådan man vanligen framställer honom för oss, bräcklig som en gubbe, lidande som en martyr, med ledbruten kropp, slocknad röst och begraven i en stor länstol liksom i en för tidig grav, levande endast genom styrkan av sitt snille och underhållande kampen med Europa endast genom ett evigt tankearbete, utan sådan han på den tiden i verkligheten var, det vill säga en smidig och artig kavaljer, visserligen redan svag till kroppen men uppehållen av denna moraliska styrka, som gjorde honom till en av de utomordentligaste män, som någonsin funnits till — den man som nu, sedan han befäst hertigen av Nevers i dennes hertigdöme Mantua, sedan han intagit Nimes, Castre och Uzés, beredde sig att fördriva engelsmännen från ön Ré och börja belägringen av La Rochelle.

Vid första anblicken fanns således intet, som tillkännagav kardinalen, och det var omöjligt för den, som icke kände hans utseende, att kunna gissa, inför vilken man befann sig.

Den stackars krämaren blev stående vid dörren, medan den person vi nyss beskrivit spände ögonen i honom, som om han velat tränga ända till djupet av vad som passerat.

»Detta är således denna Bonacieux?» frågade han efter ett ögonblicks tystnad.

»Ja, monseigneur», svarade officern.

Officern tog på bordet de anvisade papperen, lämnade dem åt kardinalen, bugade sig ända till golvet och gick.

Bonacieux kände igen papperen från förhören på Bastiljen. Tid efter annan lyfte mannen vid eldstaden ögonen från papperen och borrade dem som ett par dolkar mitt i hjärtat på den stackars krämaren.

Efter tio minuters läsning och tio sekunders prövning var kardinalen på det klara.

»Det där huvudet har aldrig konspirerat», mumlade han, »men lika gott — låt oss se i alla fall!»

»Ni är anklagad för högförräderi», sade kardinalen långsamt.

»Det har man redan sagt mig, monseigneur», utbrast Bonacieux och gav den han talade med samma titel, som han hört officern använda, »men jag svär, att jag inte visste om det.»

Kardinalen undertryckte ett småleende.

»Ni har konspirerat med er hustru, med fru de Chevreuse och med hertigen av Buckingham.»