»Han kommer med det första att spela mig något fult spratt», tänkte Tréville; »man får aldrig sista ordet med en sådan där karl. Men låtom oss skynda, ty kungen kan ändra åsikt snart nog, och när allt kommer omkring, faller det sig ändå litet svårare att skicka en man tillbaka till Bastiljen eller For-l'Evêque, när han sluppit ut därifrån, än att hålla kvar en fånge, som man har där.»
Herr de Tréville gjorde triumferande sitt intåg på For-l'Evêque, där han befriade fången, som icke övergivits av sitt orubbliga lugn.
Sedan, när Tréville första gången träffade d'Artagnan, sade han:
»Ni har sluppit lyckligt undan. Nu har ni fått betalt för värjstöten ni gav Jussac; återstår den ni gav Bernajoux, och ni får inte göra er för säker.»
För övrigt hade herr de Tréville rätt i att misstro kardinalen och tänka, att allt ännu icke var slut, ty knappt hade musketörkaptenen stängt dörren efter sig, förrän hans eminens sade till konungen:
»Nu, då det endast är vi två, så låt oss tala allvar, om ers majestät behagar. Sire, hertigen av Buckingham har varit i Paris sedan fem dagar och for härifrån först i morse.»
16.
HURU STORSIGILLBEVARAREN SEGUIER MER ÄN EN GÅNG SÖKTE EFTER KLOCKAN FÖR ATT RINGA, SOM HAN BRUKAT GÖRA FÖRR
Det är omöjligt att göra sig en föreställning om den verkan dessa få ord gjorde på Ludvig XIII. Han rodnade och bleknade om vartannat, och kardinalen såg genast, att han med ett enda slag återerövrat den terräng han nyss förlorat.
»Hertigen av Buckingham i Paris!» utropade konungen. »Och vad ville han här?»
»Förmodligen konspirera med edra fiender hugenotterna och spanjorerna.»
»Nej, vid Gud, nej! Konspirera mot min heder med fru de Chevreuse, fru de Longueville och Condéerna!»
