Hoppa till innehållet

Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/169

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

»Åh, sire, vilken idé! Drottningen är alltför dygdig och framförallt älskar alltför högt ers majestät.»

»Kvinnan är svag, herr kardinal», sade konungen; »och vad den där kärleken till mig angår, så har jag mina egna tankar om den.

»Jag vidhåller icke desto mindre», sade kardinalen, »att hertigen av Buckingham kommit till Paris för helt och hållet politiska ändamål.»

»Och jag, jag är säker på, att han kommit för en helt annan sak, herr kardinal. Men om drottningen är brottslig, så må hon darra!»

»Visserligen», sade kardinalen, »hur motbjudande det än är mig att ett enda ögonblick låta tron på ett sådant svek vinna insteg hos mig, kommer likväl ers majestät mig att tänka på en sak: fru de Lannoy, som jag på ers majestäts befallning flera gånger försökt att utforska, talade i morse om för mig, att i natt var hennes majestät uppe mycket länge och 1 dag på morgonen hade hon gråtit mycket; sedan har hon skrivit hela dagen.»

»Där ha vi det!» sade konungen. »Utan tvivel till honom! Kardinal, jag måste se drottningens papper.»

»Men hur kunna komma åt dem, sire? Det förefaller mig som om varken ers majestät eller jag skulle kunna åtaga oss en sådan mission.»

»Hur bar man sig åt med marskalkinnan d”Ancre?» utropade konungen utom sig av vrede. »Jo, man visiterade hennes lådor och slutligen henne själv.»

»Marskalkinnan d'Ancre var ingenting annat än marskalkinnan d”Ancre, en florentinsk äventyrerska, sire, då däremot ers majestäts höga gemål är Anna av Österrike, Frankrikes drottning, det vill säga en av de mest högställda furstinnor i världen.»

»Så mycket brottsligare är hon då, herr hertig! Ju mera hon förgätit den höga ställning hon intager, desto djupare har hon sjunkit. Dessutom har det redan länge varit min fasta föresats att göra ett slut på alla dessa små politiska och kärleksintriger, Hon har även hos sig en viss La Porte…»

»Som jag anser vara drivfjädern i allt det här, det medger jag», sade kardinalen.

»Ni tror således, liksom jag, att hon bedrar mig», sade konungen.

»Jag tror, och jag upprepar det för ers majestät, att