drottningen konspirerar mot sin konungs makt, men därför har jag inte sagt att hon gör det mot hans heder.»
»Och jag, jag säger er, att hon gör det mot bådadera, jag säger er att drottningen icke älskar mig, att hon älskar en annan, och att denna andre är den där eländige Buckingham! Varför lät ni inte arrestera honom, medan han var i Paris?»
»Arrestera hertigen! Arrestera konung Karl I:s förste minister! Vad tänker ni på, sire! Vilken uppståndelse! Och om det så skulle visa sig, att ers majestäts misstankar, något som jag fortfarande tillåter mig att betvivla, verkligen ägde någon grund, vilket fruktansvärt uppseende det skulle väcka, vilken oerhörd skandal!»
»Men då han blottställde sig som en landstrykare och tjuv, borde man väl…»
Ludvig hejdade sig förskräckt över vad han ämnat säga, medan Richelieu sträckte fram huvudet och väntad, ehuru förgäves, på det ord, som stannat på konungens läppar.
»Så borde man…?»
»Ingenting», sade konungen, »ingenting. Men under hela den tid han var i Paris, har ni väl inte förlorat honom ur sikte?»
»Nej, sire.»
»Var bodde han?»
»La Harpegatan nummer sjuttiofem.»
»Var är det?»
»Åt Luxembourg till.»
»Och ni är säker på att drottningen och han inte träffats.»
»Jag anser drottningen alltför plikttrogen, sire.»
»Men de ha korresponderat, det är till honom drottningen hållit på och skrivit hela dagen — herr hertig, jag måste ha dessa brev.»
»Det tyckes mig likväl, sire…»
»Herr hertig, jag vill se dem till vad pris som helst!»
»Jag får likväl fästa ers majestäts uppmärksamhet på…»
»Förråder då även ni mig, herr kardinal, eftersom ni alltid sätter er emot min vilja? Är ni också i hemligt förstånd med spanjorer och engelsmän, med hertiginnan de Chevreuse och drottningen?»
»Sire», svarade kardinalen suckande, »jag trodde mig tryggad mot en dylik misstanke.»
Herr kardinal, ni har hört, jag vill se de där breven.»
»Det finns då endast ett sätt.»
»Och det skulle vara?»
