att de båda två ville sova i vardagsrummet på var sin madrass på golvet. Värden envisades, de resande höllo i sig och slutligen måste man göra som de ville.
De hade just ordnat sin bädd och barrikaderat dörren på innersidan, då man knackade på fönsterluckan åt gården; de frågade vem det var, kände igen sina betjänters röster och öppnade.
Det var verkligen Planchet och Grimaud.
»Det behövs bara Grimaud för att se efter hästarna», sade Planchet, »om herrarna så önska, så lägger jag mig framför deras dörr; på det sättet kunna herrarna vara säkra på att ingen kommer in till dem.»
»Och vad skall du ligga på?» frågade d'Artagnan.
»Här har jag min säng», svarade Planchet och pekade på en halmkärve.
»Du har rätt», sade d'Artagnan, »kom då. Jag tycker inte om den här värdens ansikte, det är alldeles för smilande.»
»Ja, inte jag heller», sade Athos.
Planchet klev in genom fönstret och lade sig tvärs för dörren, medan Grimaud gick för att stänga in sig i stallet och svarade för, att de fyra hästarna skulle vara i ordning klockan fem på morgonen.
Natten var ganska lugn; visserligen försökte någon vid tvåtiden på morgonen att öppna dörren, men då Planchet for upp ur sömnen och ropade »vem är det?» svarade man, att man tagit fel på dörr, och avlägsnade sig genast.
Klockan fyra på morgonen hördes ett förskräckligt oväsen nere i stallet. Grimaud hade velat väcka stalldrängarna, och dessa rusade på honom och slogo honom. När man öppnade fönstret, såg man den stackars gossen ligga medvetslös med ett hål i huvudet tillfogat med skaftet av en högaffel.
Planchet gick ned på gården och ville sadla hästarna; de voro alldeles ledstyva. Endast Mousquetons häst, som sprungit utan ryttare fem eller sex timmar dagen förut, skulle kunnat fortsätta färden, men genom ett oförklarligt misstag hade veterinärläkaren, som man skickat efter för att åderlåta värdens häst, i stället åderlåtit Mousquetons.
Detta började verkligen bli oroande. Dessa på varandra följande små olyckshändelser voro kanske slumpens verk, men de kunde lika väl vara följderna av en komplott. Athos och d'Artagnan gingo ned, under det Planchet gick för att höra efter, om man kunde få köpa tre hästar någonstans
