Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


»Det är således en förklädd prins av blodet», sade den okände kallt.

»Jag har talat om allt det här, herr adelsman», genmälde värden, »för att ni må vara på er vakt.»

»Och har han inte namngivit någon i sin vrede?»

»Jovisst, han slog på sin ficka och sa': ‘Vi få väl se, vad herr de Tréville kommer att säga om en sådan förolämpning mot hans skyddsling’.

»Herr de Tréville?» sade den okände och blev uppmärksam. »Han slog på fickan, säger ni, och nämnde herr de Trévilles namn? Hör på, min kära värd, medan den unge mannen var sanslös, underlät ni nog inte att undersöka den där fickan — vad fanns det i den?»

»Ett brev adresserat till musketörkaptenen herr de Tréville.»

»Verkligen?»

»Som jag har den äran att säga, ers excellens.»

Värden, som icke var utrustad med någon särdeles skarpsynthet, märkte icke det uttryck hans ord framkallade hos den okände. Denne lämnade genast fönsterposten, mot vilken han fortfarande stött sig med armbågen, och rynkade ögonbrynen som om han känt sig orolig.

»För fan!» mumlade han mellan tänderna. »Skulle herr de Tréville ha skickat mig denne gaskognare? Han är bra ung! Men en värjstöt är alltid en värjstöt, vilken ålder än den har som ger den, och man misstänker mindre en pojke än någon annan; det behövs ofta endast ett obetydligt hinder för att motarbeta en stor plan.»

Och den okände försjönk i betraktelser, som varade några minuter.

Säg, min kära värd», sade han därpå, »skulle ni inte kunna befria mig från den där galningen? Jag kan inte med gott samvete döda honom, men ändå», tillade han med ett uttryck av kallt hot, »generar han mig. Var är han?»

»I min hustrus rum, en trappa upp, där man håller på att förbinda honom.»

Och hans klädespaltor och nattsäck äro hos honom. Han har inte släppt ifrån sig sin tröja?»

»Tvärtom, allt det där är nere i köket. Men eftersom han generar er, den där unge galningen…»

»Ja visst. Han ställer ju här i ert värdshus till en skandal, som hyggligt folk inte har lust att vara med om. Gå nu in till er, skriv ut min räkning och säg till min betjänt.»

»Huru! Ers excellens lämnar oss redan?»