spjut, hans hustru hade beväpnat sig med en kvastkäpp och drängarna med samma käppar, som hade tjänstgjort två dagar förut.
»Mitt rekommendationsbrev», skrek d'Artagnan, »hit med mitt rekommendationsbrev, eller guds blod, spetsar jag er inte som kramsfåglar allesammans!»
Olyckligtvis var det en sak, som hindrade den unga mannen att göra allvar av sin hotelse, och det var att hans värja, som vi redan veta, i den första sammandrabbningen blivit avbruten, något som han alldeles glömt. Följden blev, att när d'Artagnan verkligen ville draga den, så fann han sig helt enkelt beväpnad med en värjstump på åtta eller tio tum, som värden samvetsgrant stuckit tillbaka i skidan. Det övriga av klingan hade kocken knipslugt lagt sig till med för att göra sig en späcknål.
Emellertid hade väl denna missräkning icke hejdat den häftige unga mannen, om icke värden kommit att tänka på, att hans gästs begäran att få sitt brev tillbaka i alla fall var fullkomligt berättigad.
»Alldeles riktigt», sade han därför och sänkte spjutet, »var är det där brevet?»
»Ja, var är brevet?» skrek d'Artagnan. »Först och främst får jag underrätta er om, att det där brevet är till herr de Tréville och att det måste skaffas till rätta, i motsatt fall skall han nog veta att få rätt på det, han!»
Denna hotelse gjorde värden är oroligare. Näst konungen och hans eminens kardinalen var herr de Tréville den man, vars namn kanske oftast nämndes av militärerna och till och med av borgarna. Visserligen nämndes även pater Joseph, men det namnet uttalades aldrig annat än helt sakta, så stor var den fruktan man hyste för »hans grå eminens», såsom man kallade kardinalens förtrogne.
Kastande från sig sitt gamla spjut och uppmanande sin hustru att göra detsamma med kvastkäppen och drängarna med käpparna, föregick värden med gott exempel, i det han själv började leta efter det bortkomna brevet.
»Innehöll brevet något av värde?» frågade värden efter en stunds fåfängt sökande.
»För böveln, det tror jag rasande väl! utropade gaskognaren, som byggde på detta brev för att göra sin lycka vid hovet. »Det innehöll min förmögenhet.»
»Växlar på Spanien?»
»Växlar på hans majestäts enskilda skattkammare», svarade d'Artagnan, som räknade på att bli antagen i konun-
