vis tro honom på hans ord. Min vän ställde en butelj på trettio stegs avstånd, och för vartenda kast han gjorde, tog han buteljhalsen i rännsnaran. Jag började också öva mig i konsten och som jag skam till sägandes har goda anlag för litet av varje, så kastar jag nu min lasso lika bra som trots någon. Nå, herre, förstår ni nu? Vår värd har en mycket välförsedd källare, men han lämnar aldrig nyckeln från sig; men nu är det så, att den där källaren har en glugg, genom den gluggen är det som jag kastar min lasso, och som jag nu vet, var det goda vinet ligger, är det i den vrån jag gör mina påhälsningar. Där ser ni, herre, att Nya världen ändå har att göra med buteljerna där på skrivbordet och byrån. Och om herrn nu vill smaka på vårt vin och utan fördom mot det säga vad herrn reser om det?»
»Tack, min vän, tack! Men olyckligtvis har jag nyss frukosterat.»
»Nå, duka bordet, Mousqueton», sade Porthos, »och medan vi två frukostera, talar d'Artagnan om vad som hänt honom själv under de tio dagarna, sedan han for ifrån oss.»
»Gärna», svarade d'Artagnan.
Medan Porthos och Mousqueton frukosterade med aptit och med den broderliga endräkt, som närmar människor till varandra i olyckans dagar, berättade d'Artagnan hur den sårade Aramis nödgats stanna i Crévecoeur, huru han varit tvungen att lämna Athos kvar i Amiens att ensam reda sig mot fyra karlar, som anklagade honom för att vara falskmyntare, samt huru han, d'Artagnan, varit tvungen att passera över greve de Wardes kropp för att komma fram till England.
Men där slutade även d'Artagnans förtroenden; endast så mycket talade han om, att han vid sin återskomst från England fört med sig fyra präktiga hästar, av vilka en var för hans räkning, de andra för var och en av hans tre vänner; till sist förklarade han för Porthos, att den häst, som var ämnad åt honom, redan stod i värdshusets stall.
I samma ögonblick kom Planchet in och underrättade sin herre, att hästarna nu voro tillräckligt utvilade och att man möjligen kunde hinna ta nattkvarter i Clermont.
Som d'Artagnan nu kände sig tämligen lugn för Porthos och längtade att få underrättelse om sina andra två vänner, räckte han den sjuke handen och sade honom, att han nu måste ge sig i väg och fortsätta sina efterforskningar. Men som han ämnade färdas samma väg tillbaka och beräknade att kunna vara här igen om åtta eller tio dagar, skulle han
