ligen skulle upplyst honom om, såvida denna kardinalens gardeskapten träffat honom hemma.
Intet kommer tiden att gå så fort och förkortar vägen så mycket som en tanke, som helt upptager alla dens själsförmögenheter, som tänker den. Den yttre tillvaron liknar då en sömn, vars dröm denna tanke är. Genom dess inflytande har tiden icke längre något mått, rummet intet avstånd. Man far från ett ställe och kommer till ett annat, det är alltsamman; av det tillryggalagda avståndet mellan dem stannar intet annat kvar i minnet än ett oredigt töcken, i vilket förlora sig tusen hopgyttrade bilder av träd, berg och landskap. Det var under inflytande av en sådan hallucination som d'Artagnan, med den gångart det föll hans häst in att antaga, tillryggalade de tre eller fyra milen mellan Chantilly och Crévecoeur, utan att han vid framkomsten till denna stad kynde erinra sig ett enda av de föremål han mött under vägen.
Först där återfick han minnet, han lyfte upp huvudet, varsnade värdshuset, och sättande hästen i trav red han fram dit.
Denna gång var det icke en värd, utan en värdinna, som tog emot honom; d'Artagnan, som var fysionomist, uppfattade i ett enda ögonblick det frodiga och skinande fullmånsansiktet hos ställets härskarinna och förstod, att han icke behövde förställa sig för henne och icke hade något att frukta av en så gladlynt fysionomi.
»Min goda fru», frågade han, »kan ni säga mig, vad det blivit av en av mina vänner, som vi voro tvungna att lämna kvar här för omkring tolv dagar sedan?»
»En vacker ung man på tjugutre eller tjugufyra år, mild, älskvärd, välväxt?»
»Och dessutom sårad i axeln?»
»Av en kula?»
»Just så.»
»Jo, min herre, han är kvar här ännu.»
»Ack, min Gud, min bästa värdinna», sade d'Artagnan, i det han hoppade ur sadeln och kastade tyglarna åt Planchet, »ni återger mig livet! Var är han då, den kära Aramis, så jag får omfamna honom? Ty, jag tillstår det, jag riktigt längtar att få återse honom.»
»Ursäkta, min herre, men jag tvivlar på, att han kan ta emot er just nu.»
»Varför det? Är det något fruntimmer hos honom?»
