när jag fick se dig i de där herrarnas sällskap, betogs jag av en annan förskräckelse, nämligen att du var allvarsamt sjuk.»
De två svartrockarna kastade en nästan hotande blick på d'Artagnan, vars mening de mycket väl förstodo, men d'Artagnan lät sig icke bekomma.
»Jag stör dig kanske, min kära Aramis», fortfor han, »ty efter vad jag ser här, har jag skäl att antaga att du håller på och biktar dig för de där herrarna.»
Aramis rodnade nästan omärkligt.
»Du störa mig? Å, tvärtom, min kära vän, det bedyrar jag, och till bevis på mina ord, så låt mig uttrycka min glädje över att se dig frisk och helskinnad.»
»Nå, äntligen kommer han dit!» tänkte d'Artagnan; »det fägnar mig!»
»Ty den här herrn, som är min vän, har nyligen undsluppit en stor fara», fortsatte Aramis salvelsefullt, i det han pekade ut d'Artagnan för de båda andliga.
»Tacka och lova Gud för det, min herre!» svarade dessa unisont och bugade sig.
»Det har jag icke underlåtit, högvördiga herrar», svarade den unga mannen och bugade sig i sin tur.
»Du kommer alldeles lagom, min kära d'Artagnan», sade Aramis, och du kan gärna deltaga i vår diskussion och belysa den med ditt ljusa förstånd. Herr priorn från Amiens, herr kyrkoherden i Montdidier och jag hålla på och dryfta vissa teologiska frågor, vilkas stora intresse länge upptagit oss, och jag skulle var förtjust över att få höra din åsikt.»
»En soldats åsikt är därvidlag av ringa vikt», svarade d'Artagnan, som började bli orolig över den vändning sakerna togo, »och det är nog bäst, att du håller dig till de här herrarnas djupa vetande och upplysta omdöme.»
De båda svartrockarna besvarade artigheten med en bugning.
»Tvärtom», genmälde Aramis, »vi sätta mycket stort värde på att få höra din åsikt. Hör på vad det är fråga om: herr priorn anser, att min disputation framför allt bör vara dogmatisk och didaktisk.»
»Din disputation? Du skall således disputera?»
»Ja visst», svarade jesuiten; »för examen, som föregår prästvigningen, fordras alltid en disputation.»
»Prästvigningen!» utropade d'Artagnan, som ännu icke kunde tro vad värdinnan och Bazin efter varandra sagt honom. »Prästvigningen!»
