mit två främlingar, två okända till hjälp? Olyckligtvis var han hederlig karl, han gifte sig med henne. Den oförståndige, det dumhuvudet, den idioten!»
»Men varför det, då han älskade henne?» frågade d'Artagnan.
»Vänta litet», sade Athos; »han förde henne till sitt slott och gjorde henne till den förnämsta damen i hela provinsen, Och den rättvisan måste göras henne, att hon på ett utmärkt sätt uppbar sin rang.»
»Nåväl?» frågade d'Artagnan.
»Jo, en dag, då hon var ute på jakt med sin man», fortfor Athos med sänkt röst och talande mycket fort, »föll hon av hästen och förlorade sansen; greven skyndade till hennes hjälp, och som hon höll på att kvävas, skar han upp hennes klänningsliv med sin jaktkniv och blottade hennes axel. Gissa vad hon hade på axeln, d'Artagnan», sade Athos med ett gapskratt.
»Hur skulle jag kunna veta det?» svarade d'Artagnan.
»Jo du, en lilja», sade Athos, »»hon var brännmärkt!»
Och Athos tömde i ett enda drag glaset, som han höll i handen.
»O fasa! Vad säger du?» utropade d'Artagnan.
»Sanningen. Min vän, ängeln var en demon. Den eländiga unga kvinnan hade begått stöld.»
»Och vad gjorde greven?»
»Greven var en mäktig herre, han hade på sina gods domsrätt över liv och död; han fullbordade sönderslitandet av grevinnans kläder, band hennes händer på ryggen och hängde henne i ett träd.»
»Himmel, Athos! Ett mord!» utropade d'Artagnan.
»Ja, ett mord helt rätt och slätt», sade Athos blek som döden. »Men man tycks inte vilja låta mig få något vin!»
Och Athos fattade den sista vinbuteljen om halsen, satte den till munnen och tömde den i ett enda drag, som om det varit ett vanligt glas.
Därpå lät han huvudet sjunka ned i sina båda händer, medan d'Artagnan satt där framför honom slagen av skräck.
»Det där har kurerat mig för vackra, poetiska och förälskade kvinnor», sade Athos, i det han rätade upp sig, utan att tänka på att fullfölja fabeln om greven. »Måtte Gud beskära dig detsamma! Låt oss dricka!»
»Hon är således död!» stammade d'Artagnan.
»Ja visst tusan!» sade Athos, »men räck hit ditt glas. Tag hit skinka, gosse, eljest kunna vi inte dricka mera.»
