lysande toalett; därpå återvände han till Athos och berättade honom efter vanligheten allt. Athos hörde på hans planer, därpå skakade han på huvudet och tillrådde honom i en viss bister ton att vara försiktig.
»Huru», sade han, »du har nyss förlorat en kvinna, som du påstod vara god, förtjusande, fullkomlig, och nu springer du redan efter en annan!»
D'Artagnan kände det sanna i förebråelsen.
»Jag älskar fru Bonacieux med hjärtat, då jag däremot älskar mylady med huvudet», sade han; »och då jag skaffar mig tillträde till henne, är det egentligen för att få veta vad för roll hon spelar vid hovet.»
»Vad roll hon spelar? För tusan, den bör inte vara svår att gissa, efter allt vad du sagt mig. Hon är något slags agent åt kardinalen, en kvinna, som kommer att locka dig i någon snara, där du helt enkelt kommer att lämna kvar ditt huvud.»
»För fan, min kära Athos, du ser sakerna väl mycket i svart, tycker jag.»
»Min vän, jag misstror kvinnorna — hur kan jag väl annat? Av skadan blir man vis — det är i synnerhet de blonda jag misstror. Och mylady är ju blond, har du sagt?»
»Hon har det grannaste blonda hår man kan se.»
»Åh, min stackars d'Artagnan!» sade Athos.
»Hör på, jag vill ju bara skaffa mig upplysningar, när jag fått veta, vad jag vill, drar jag mig genast tillbaka.»
»Nå, så skaffa dig upplysningar då, sade Athos flegmatiskt.
Lord Winter kom på utsatt timme, men Athos, i tid varskodd, gick in i det inre rummet. Lorden träffade således d'Artagnan ensam, och som klockan var nära åtta, tog han den unga mannen med sig.
En elegant vagn höll vid porten, och som den var förspänd med två förträffliga hästar, var man om några ögonblick vid Place Royale.
Lady Clarick tog emot d'Artagnan med mycken värdighet. Horns hotell var synnerligen praktfullt inrett, och ehuru de flesta engelsmän, förjagade av det förestående kriget, redan lämnat Frankrike eller voro på väg att göra det, hade mylady alldeles nyss kostat på sin bostad stora summor, vilket bevisade, att den allmänna åtgärd, som skickade engelsmännen tillbaka till deras land, icke gällde henne.
»Du ser här», sade lord Winter, i det han presenterade d'Artagnan för sin syster, »en ung adelsman, som haft mitt
