skickad dit av herr de Tréville för att göra uppköp av remonter och att han till och med fört med sig fyra stycken därifrån som prov.
Mylady bet sig under samtalet ett par gånger i läppen: hon märkte, att hon hade att göra med en gaskognare, som förstod att sköta sina kort väl.
Vid samma tid som aftonen förut drog d'Artagnan sig tillbaka. I korridoren mötte han återigen den vackra Ketty, så hette kammarjungfrun. Hon betraktade honom med en min, så vänlig, att det var omöjligt att misstaga sig på den. Men d'Artagnan var så upptagen av tankar på hennes matmor, att han absolut icke märkte något annat än det, som kom från henne.
D'Artagnan återkom till mylady aftonen därpå och fjärde aftonen, och för varje gång tog mylady emot honom med allt större älskvärdhet.
Och varje afton, antingen i ytterrummet, i korridoren eller i trappan, mötte han den vackra kammarjungfrun.
Men, som vi redan sagt, d'Artagnan fäste icke minsta uppmärksamhet vid denna den stackars Kettys envishet.
32.
EN PROKURATORSMIDDAG
Emellertid hade icke den duell, i vilken Porthos spelat en så lysande roll, kommit honom att glömma middagen hos sin prokuratorska. Dagen därpå fram emot klockan ett lät han Mousqueton ge sig en sista borstning och begav sig till Oursgatan med stolta steg som en man, som redan skördat en triumf och väntar sig ännu en.
Hans hjärta klappade, men icke som d'Artagnans av en ung och otålig kärlek. Nej, ett mera materiellt intresse satte hans blod i svallning, han skulle äntligen få överskrida denna mystiska tröskel, klättra uppför denna okända trappa, uppför vilken mäster Coquenards gamla écustycken vandrat ett och ett.
Han skulle nu i verkligheten få se en viss kassakista, vars bild han väl tjugu gånger sett i sina drömmar; en lång och djup kassakista, försedd med bastanta hänglås och reglar och fastskruvad vid golvet; en kassakista, som han så ofta
