nen hos mig; dessutom skulle vi aldrig kunna betala igen de trehundra vi lånat på den, så att vi skulle förlora tvåhundra på affären. Gå och säg honom, att ringen är hans, d'Artagnan, och kom tillbaka med de tvåhundra pistolerna.»
»Ja, men tänk litet närmare på saken, Athos.»
»Kontanta pengar äro dyra i dessa tider, och man måste finna sig i uppoffringar. Gå nu, d’Artagnan, gå! Grimaud följer dig med sin karbin.»
En halvtimme därefter kom d'Artagnan tillbaka med tvåtusen livres, utan att något hänt honom.
Det var på det sättet Athos hemma hos sig fann resurser, som han icke väntat sig.
39.
EN SYN
Klockan fyra voro således de fyra vännerna samlade hos Athos. Deras bekymmer för utrustningen hade alldeles försvunnit, och vars och ens ansikte bibehöll nu endast uttrycket av hans egna hemliga bekymmer; ty bakom det närvarandes lycka döljer sig alltid en fruktan för framtiden.
Plötsligt kom Planchet in med två brev: adresserade till d'Artagnan.
Det var en liten, prydlig, på längden hopviken biljett, med ett vackert sigill i i grönt vax, på vilket var avtryckt en duva med en grön kvist i näbben.
Det andra var en stor, fyrkantig skrivelse, som prunkade med hans eminens kardinalen-hertigens fruktansvärda vapen.
Vid anblicken av det lilla brevet klappade d’Artagnans hjärta häftigt, ty han tyckte sig känna igen stilen, och ehuru han endast sett den en gång förut, hade minnet av den stannat i djupet av hans hjärta.
Han tog således det lilla brevet och bröt det ivrigt. Det hade följande lydelse:
»Gör en promenad nästa onsdag mellan klockan sex och sju på aftonen på vägen till Chaillot och titta noga in i vagnarna, som passera. Men om ert eget liv och deras, som älska er, äro er kära, så säg icke et ord, gör icke en rörelse, som kunde förråda, att ni känt igen henne, som blottställer sig för allt för att få se er ett ögonblick.»
