i alla händelser har man av den föregående utvecklingen av denna historia kunnat se, att Buckingham segrat över Richelieu och att han vid två eller tre olika tillfällen, och särskilt i fråga om diamantägiljetterna, tack vare de tre musketörernas hängivenhet och d’Artagnans mod, hade grymt gäckat kardinalen.
Det gällde således för Richelieu icke blott att befria Frankrike från en fiende, utan att själv hämnas på en rival; dessutom borde hämnden bli stor och lysande och i allt värdig en man, som till slagsvärd höll i sin hand ett helt rikes makt och styrka.
Richelieu visste, att då han bekrigade England, bekrigade han Buckingham, att då han triumferade över England, triumferade han över Buckingham, och slutligen, att då han förödmjukade England i Europas ögon, förödmjukade han Buckingham i drottningens.
Även Buckingham å sin sida leddes, ehuru han i främsta rummet framhöll Englands ära, av alldeles liknande intressen som kardinalen; även Buckingham fullföljde en enskild hämnd; icke under något slags förevändning hade Buckingham kunnat återvända till Frankrike som ambassadör, därför ville han åtminstone återvända dit som segrare.
Därav framgår, att den verkliga insatsen i detta spel, som de två mäktigaste rikena spelade för två förälskade mäns höga nöjes skull, var blott och bart en blick av Anna av Österrike.
Den första fördelen hade varit på Buckinghams sida; genom sin oväntade ankomst framför ön Ré med nittio fartyg och omkring tjugutusen man, hade han överraskat greve de Toirac, som förde befälet på ön, och efter en blodig strid verkställt sin landstigning.
Låtom oss i förbigående nämna, att i denna strid stupade baron de Chantal och lämnade efter sig en liten fader- och moderlös flicka på ett och ett halvt år, och denna lilla flicka blev sedan den bekanta fru de Sévigné.
Greve de Toirac drog sig med garnisonen tillbaka till citadellet Saint-Martin och kastade in ett hundratal man i ett litet fort, som kallades La Prée.
Denna händelse hade påskyndat kardinalens beslut, och i avvaktan på att konungen och han själv kunde övertaga ledningen av La Rochelles belägring, som var besluten, hade han låtit Monsieur begiva sig dit för att leda de första operationerna och hade till krigsskådeplatsen avsänt alla de
