Porthos och Aramis sågo på varandra; de började förstå.
»Ja, men», sade d'Artagnan i örat på Athos, »du kommer att döda oss utan förbarmande.»
»Vi bli snarare dödade, om vi icke gå dit», svarade Athos.
»Nå, mina herrar», sade Porthos, i det han lutade sig tillbaka på stolen och snodde mustascherna, »jag skulle tro det är ett vad som duger, eller hur?»
»Också går jag in på det», sade de Busigny; »återstår endast att bestämma vad vi hålla om.»
»Ni äro fyra, mina herrar», sade Athos, »och vi äro också fyra. En liten glad middag för åtta personer, passar det?»
»Förträffligt!» svarade herr de Busigny.
»Utmärkt!» sade dragonen.
»Det passar micke pra!» sade schweizaren.
Den fjärde åhöraren, som under hela detta samtal spelat en stum roll, nickade till tecken att han var med om saken.
»Herrarnas frukost är färdig», kom värden och underrättade.
»Bär då in den hit», svarade Athos.
Värden gjorde som han blev tillsagd. Athos ropade på Grimaud, visade honom på en stor korg som stod i ett hörn, och gav honom ett tecken att i servetterna knyta in maträtterna, som blivit inburna. Grimaud förstod genast, att det var fråga om en frukost i det gröna, tog korgen, slog in maten, lade därtill buteljerna och tog så korgen på armen.
»Men vart ämna herrarna gå och förtära sin frukost?» frågade värden.
»Vad angår det er; bara ni får betalt för den?» svarade Athos och kastade majestätiskt två pistoler på bordet.
»Skall jag ge er tillbaka, herr officer?» frågade värden.
»Nej, lägg bara till två buteljer champagne, och pengarna, som bli över, få vara för servetterna.
Värden gjorde icke alldeles så god affär, som han först tänkt sig, men han höll sig skadeslös, i det han smög åt de fyra gästerna två buteljer anjouvin i stället för två buteljer champagne.
»Herr de Busigny», sade Athos, »skulle ni vilja vara god och ställa er klocka efter min eller tillåta mig att ställa min efter er?»
»Mycket gärna», sade lätta kavalleristen, i det han tog upp ett mycket vackert ur, infattat med diamanter; »klockan är halv åtta.»
»Fem minuter över halv åtta», sade Athos; låt oss komma ihåg, att min går fem minuter före er.»
