Och med en avskedshälsning åt de förbluffade krigskamraterna begåvo de fyra vännerna sig i väg till bastionen Saint-Gervais, följda av Grimaud, som bar korgen utan att veta, vart herrarna ämnade sig, men som med den passiva lydnad Athos vant honom vid icke ens tänkte på att fråga om det.
Så länge de ännu voro inom lägrets område, växlade de fyra vännerna icke ett enda ord; de följdes dessutom av nyfikna, som visste om det ingångna vadet och ville se, hur de skulle draga sig ur spelet. Men sedan de väl hunnit utom förskansningslinjen och befunno sig ute på fria fältet, tyckte d'Artagnan, som var alldeles okunnig om vad allt detta gällde, att det kunde vara på tid att begära en förklaring.
»Och nu, min kära Athos», sade han, »visa mig den vänskapen och säg mig, vart vi gå?»
»Det ser du väl», svarade Athos, »vi gå till bastionen.»
»Men vad ska vi göra där?»
»Det vet du ju, vi gå dit för att frukostera.»
»Men varför kunde vi inte lika gärna äta frukost på Le Parpaillot?»
»Därför att vi ha högst viktiga saker att säga varandra och det var omöjligt att få talas vid fem minuter på värdshuset med alla de där besvärliga personerna, som komma och gå och hälsa och komma fram och prata med en. Här», tillade Athos, pekande på bastionen, »kommer åtminstone ingen och stör oss.»
»Mig förefaller det», sade d'Artagnan med den försiktighet, som hos honom parade sig så väl och så naturligt med en utomordentlig tapperhet, »som om vi lika väl kunnat hitta på någon enslig plats på dynerna nere vid havsstranden.»
»Där man kunnat se oss överlägga alla fyra tillsammans, så att kardinalen efter en kvarts timme fått veta genom sina spioner, att vi höllo rådslag därnere.»
»Ja», sade Aramis, »Athos har rätt, animadvertuntur in desertis — de skönjas i öknen.»
»En öken skulle nog inte vara så illa», sade Porthos, »men var få tag i en sådan?»
»Det finns ingen öken, där inte en fågel kan flyga över huvudet, en fisk spritta upp ur vattnet eller en hare lämna sitt läger, och jag tror, att både fågel, fisk och hare, allt har låtit göra sig till kardinalens spioner. Bäst därför att fortsätta vad vi börjat, för resten kunna vi inte längre avstå utan skam. Vi ha ingått ett vad, ett vad som ingen kunnat
