Hoppa till innehållet

Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/487

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

»Men då kan du ju inte uträtta vårt ärende», sade d'Artagnan.

»Ni ger mig i afton en avskrift, och i morgon kan jag den utantill.»

D'Artagnan såg på sina vänner som om han velat säga: »Nå, vad var det jag sa'?»

»Och nu», fortfor han vändande sig till Planchet, »har du åtta dagar på dig för att komma fram till lord Winter och åtta dagar för att komma tillbaka hit, således tillsammans sexton dagar; om du på sextonde dagen efter din avfärd inte är här klockan åtta på aftonen, så får du inga pengar, om hon också bara är fem minuter över åtta.»

»Ja, men då, herre, får ni lov att köpa mig en klocka», sade Planchet.

»Tag den här», sade Athos, i det han lämnade honom sin med sin vanliga bekymmerslösa frikostighet, »och var nu en rask gosse. Kom ihåg, att om du skvallrar, pratar bredvid munnen eller sölar på vägen, så gäller det din herres hals, han som har så stort förtroende till din pålitlighet, att han ansvarat oss för dig. Men kom även ihåg, att om det genom ditt förvållande händer d'Artagnan något ont, så skall jag ta reda på dig, var du än finns, för att skära upp magen på dig!»

»Å, herre!» sade Planchet förödmjukad av misstanken och i synnerhet skrämd av musketörens orubbligt lugna min.

»Och jag», sade Porthos rullande sina stora ögon, »jag kommer att flå dig levande!»

»Ack, herre!»

»Och jag», sade Aramis med sin milda och melodiska röst, »jag kommer att steka dig vid sakta eld som en vilde!»

Nu började Planchet gråta, men vi våga icke säga, om det var av förskräckelse över de uttalade hotelserna eller av rörelse över att se fyra vänner så innerligt överens.

D'Artagnan fattade hans hand och omfamnade honom.

»Ser du, kära Planchet», sade han, »herrarna säga dig allt det där av ömhet för mig, men i själ och hjärta hålla de av dig.»

»Ack, herre!» sade Planchet, »antingen skall jag lyckas, eller också får man hugga mig i fyra delar; men om man också gör det, så var övertygad om att inte en enda av bitarna kommer att tala.»

Det blev avgjort, att Planchet skulle resa dagen därpå klockan åtta på morgonen, för att han, som han själv föreslagit, skulle kunna under natten lära sig brevet utantill. Han