»Ett så bemärkt fruntimmer», sade Porthos med sitt plumpa skratt.
Athos spratt till, for med handen över pannan för att torka bort svettdropparna och steg i sin tur upp med en nervös rörelse, som han icke kunde behärska.
Dagen gick emellertid och aftonen kom mycket långsamt, men den kom till sist, och värdshusen fylldes av kunder. Athos, som stoppat sin del av diamanten i fickan, lämnade icke mera värdshuset Le Parpaillot. Han hade i herr de Busigny, som för övrigt bjudit dem på en präktig middag, funnit en värdig motspelare. De sutto alltså tillsammans och spelade som vanligt, då klockan slog sju; man hörde patrullerna gå förbi för att fördubbla posterna; klockan halv åtta slogs tapto.
»Vi äro förlorade!» viskade d'Artagnan i örat på Athos.
»Vi ha förlorat, menar du», sade Athos lugnt, i det han tog upp fyra pistoler ur fickan och kastade dem på bordet. »Seså, mina herrar», fortfor han, »man slår tapto, låt oss gå hem och lägga oss.»
Och Athos lämnade värdshuset, åtföljd av d'Artagnan. Aramis kom efter, arm i arm med Porthos. Aramis mumlade vers, Porthos ryckte emellanåt några strån ur sina mustascher till tecken av sin förtvivlan.
Men plötsligt avtecknade sig i mörkret en skugga, vars form var d'Artagnan nogsamt bekant, och en välkänd röst sade till honom: »Herre, jag kommer med er kappa, ty det är kallt på kvällskvisten.»
»Planchet!» utropade d'Artagnan, rusig av glädje.
»Planchet!» upprepade Porthos och Aramis.
»Nå ja, Planchet», sade Athos, »vad är det för märkvärdigt i det? Han har lovat att vara tillbaka klockan åtta, och nu slår klockan åtta. Bravo, Planchet, du är en ordhållig gosse, och om du någon gång lämnar din herre, så tar jag dig i min tjänst.
»Ack nej, aldrig», sade Planchet, »aldrig lämnar jag herr d'Artagnan!»
I detsamma kände d'Artagnan, att Planchet smög en biljett i hans hand.
D'Artagnan kände stor lust att omfamna Planchet nu, liksom han gjort det vid affärden; men han var rädd för, att detta känsloutbrott mot hans betjänt på öppen gata kunde synas litet underligt för någon förbigående, varför han avhöll sig därifrån.
