»Dessutom kommer jag att tänka på en sak, du intima vän till Bois-Tracy, nämligen att jag är inte mindre god vän till honom än du själv, och noga taget skulle ju den här näsduken kunnat falla ur din ficka lika väl som ur min.»
»Nej, på min ära!» utbrast officern vid hans majestäts garde.
»Du svär på din ära och jag på mitt ord, således måste tydligen en av oss ljuga. Låt oss göra vad bättre är, Montarau, låt oss ta hälften var.»
»Av näsduken?»
»Ja.»
»Förträfiligt», utropade de båda andra, »kung Salomos dom! Sannerligen är du inte full av vishet, Aramis!»
De båda männen brusto ut i skratt, och som man väl kan förstå, fick saken inga vidare följder. Efter några ögonblick, upphörde samtalet, och de tre gardesofficerarna och musketören gingo efter att ha skakat hand med varandra åt var sitt håll.
»Nu är ögonblicket inne för mig att sluta fred med den artiga musketören», tänkte d'Artagnan, som hållit sig något avsides under den senare delen av samtalet. Och i denna vänliga avsikt gick han åter fram till Aramis, som ämnade gå sin väg utan att vidare låtsa om honom.
»Herr musketör», sade han, »jag hoppas att ni ursäktar mig…»
»Å, min herre», avbröt honom Aramis, »tillåt mig fästa er uppmärksamhet på att ni i den här saken alls inte uppfört er som det ägnar och anstår en ridderlig man.»
»Vad för slag!» utbrast d'Artagnan. »Ni antar att…»
»Jag antar, att ni inte är något dumhuvud och att ni, fast ni kommer från Gascogne, mycket väl förstår, att man inte utan skäl trampar på näsdukar. För fan, Paris är inte stenlagt med batist!»
»Ni gör orätt i att söka förödmjuka mig», svarade d'Artagnan, vars snarstuckna natur började överrösta hans fredliga föresatser. Jag är gaskognare, det är sant, och eftersom ni vet det, behöver jag inte säga er, att gaskognare inte aro särdeles tålmodiga; när de därför ha bett om ursäkt en gång, om det så ock vore för en dumhet, äro de övertygade om att redan ha gjort hälften mer än vad de borde göra.»
»Vad jag nyss sade er», svarade Aramis, »var inte för att söka tvist med er. Jag är gudskelov ingen slagskämpe, och som jag bara är musketör för tillfället, slåss jag inte oftare än jag är tvungen därtill och alltid med stor motvilja; men
