Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/593

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Gud, som hör oss, till vittne på, att jag tvärtom är en varm katolik!»

»Då, min fru», sade abbedissan småleende, »kan ni vara lugn. Det hus, där ni befinner er, skall inte för er bli något svårt fängelse, och vi skola göra allt för att ni må komma att tycka om fångenskapen. Dessutom träffar ni här den unga kvinnan jag talat om, som antagligen är offer för någon hovintrig. Hon är mycket älskvärd och behaglig.»

»Vad kallar ni henne?»

»Hon blev mig rekommenderad av en mycket högt uppsatt person under namnet Ketty. Jag har inte sökt att få veta hennes andra namn.»

»Ketty!» utropade mylady. »Huru! Är ni säker på det?»

»Att hon kallar sig så? Ja, min fru. Skulle ni kanske känna henne?»

Mylady smålog åt sig själv och åt den tanke, som uppstått hos henne, att den unga kvinnan kunde vara hennes förra kammarjungfru. Till minnet av denna unga flicka knöt sig minnet av en stor vrede, och en hämndkänsla kom och vanställde myladys drag, som likväl nästan genast återtogo det lugna och välvilliga uttryck, som denna kvinna med de hundra ansiktena för ett ögonblick kommit dem att förlora.

»Och när kan jag få träffa denna unga dam, för vilken jag redan känner så livliga sympatier?» frågade mylady.

»Jo, i afton», sade abbedissan, »till och med under dagens lopp. en ni har ju rest i fyra dagar, har ni själv sagt mig, och i morse steg ni upp klockan fem, ni bör således ha behov av vila. Lägg er därför och sov; när tiden för middagen är inne, väcka vi er.»

Ehuru mylady mycket väl kunnat undvara sömnen, emedan hon hölls uppe av alla de retelser ett nytt äventyr erbjöd hennes på intriger så begärliga sinne, antog hon icke desto mindre abbedissans anbud. Sedan tolv eller femton dagar hade hon ju undergått så många skiftande sinnesrörelser, att om hennes järnkropp ännu kunde uthärda mödorna, hade dock hennes själ behov av vila.

Hon tog därför avsked av abbedissan och lade sig, milt vaggad av de hämndtankar, som Kettys namn helt naturligt hade återväckt till liv hos henne. Hon påminde sig det nästan obegränsade löfte kardinalen givit henne, om hon lyckades i sitt företag. Hon hade lyckats, d'Artagnan var således i hennes våld!