na genera min motståndare genom att visa honom blod, som han inte själv framkallat.»
»Det är sant», sade d'Artagnan, »och må det nu vara framkallat av mig eller någon annan, så skall jag alltid med ledsnad se en så tapper ädlings blod; jag kommer därför att slåss i tröja liksom ni.»
»Seså, seså!» sade Porthos. »Nog nu med sådana komplimanger, och kom ihåg att vi vänta på vår tur…»
»Tala endast för egen räkning, Porthos, när du kommer med sådana där otympligheter», avbröt Aramis. »Vad mig beträffar, finner jag herrarnas ord väl valda och värdiga ett par verkliga ädlingar.»
»När ni således vill, herr d'Artagnan!» sade Athos och ställde sig i gard.
»Jag väntade edra order», sade d'Artagnan och korsade hans värja.
Men de båda värjorna hade knappast klingande vidrört varandra, förrän ett korpralskap av kardinalens garde, under befäl av herr de Jussac, blev synligt vid hörnet av klosterbyggnaden.
»Kardinalens garde!» utropade på en gång Porthos och Aramis. »Värjan i skidan, mina herrar! Fort, fort!»
Men det var för sent, de båda stridande hade blivit sedda i en ställning, som icke tillät något tvivel om deras avsikter.
»Hallå!» ropade Jussac, i det han gick fram mot dem och gav sina män tecken, att följa sig. »Hallå, musketörer! Jag tror man duellerar här? Och ediktet då, vad göra vi med det?»
»Ni äro mycket ädelmodiga, mina herrar av gardet!» sade Athos förargad, ty Jussac hade just varit en av angriparna två dagar förut. »Om vi finge se er slåss, så ansvarar jag för att vi skulle akta oss väl för att störa er. Låt därför oss hållas, och ni kunna få er ett nöje utan allt besvär för er själva.»
»Mina herrar», sade Jussac, »det gör mig mycket ont, men jag måste förklara, att saken är omöjlig. Plikten framför allt. Stick därför värjorna i skidan, om jag får be, och följ med oss.»
»Min herre», sade Aramis härmande Jussac, »vi skulle med största nöje följa edra vänliga råd, om det endast berodde på oss; men saken är tyvärr alldeles omöjlig, herr de Tréville har förbjudit oss det. Fortsätt därför er väg, det är det bästa ni kunna göra!»
Detta gyckel förargade på det högsta Jussac.
