full våning vid Rue du Vieux-Colombier. Varje gång han i sällskap med någon vän passerade förbi sina fönster, i ett av vilka Mousqueton alltid uppehöll sig i stort livré, lyfte Porthos upp huvud och hand och sade: »Där ser du min våning!» Men aldrig träffade man honom hemma, aldrig bad han någon komma med upp och ingen kunde bilda sig en föreställning om, vilka dyrbarheter detta till utseendet så praktfulla hem i verkligheten kunde innehålla.
Vad Aramis beträffar, så bodde han i en liten våning bestående av en budoar, en matsal och en sängkammare, vilken sistnämnda, belägen liksom de andra rummen i bottenvåningen, vette åt en liten lummig, grön och skuggrik trådgård, ogenomtränglig för grannarnas blickar.
Hur d'Artagnan bodde, veta vi redan, liksom vi även gjort bekantskap med hans betjänt, mäster Planchet.
D'Artagnan, som av naturen var mycket nyfiken, liksom för övrigt alla med sinne för intriger, bemödade sig på allt sätt att få veta, vilka Athos, Porthos och Aramis i verkligheten voro, ty under dessa sina antagna namn dolde var och en av de unga männen ett adligt namn, i främsta rummet Athos, som man på en mils avstånd kunde se var en förnäm man av hög börd. Han vände sig alltså till Porthos för att få upplysningar om Athos och Aramis och till Aramis för att lära känna Porthos.
Olyckligtvis visste Porthos själv icke något annat om sin tystlåtne kamrat Athos’ liv, än vad som möjligen kunnat dunsta ut därom. Det påstods, att han varit mycket olycklig i sina hjärteaffärer och att ett grymt svek hade för alltid förgiftat den ridderliga ädlingens liv. Vari bestod detta svek? Det visste ingen.
Porthos då? Med undantag av hans rätta namn, som herr de Tréville ensam kände till, liksom även hans två kamraters, var det lätt att lära känna hans verkliga liv. Fåfäng och pratsjuk som han var, kunde man se tvärs igenom honom som genom ett glas. Det enda, som kunnat föra forskaren på villospår, hade varit om han trott allt det goda och vackra, som Porthos sade om sig själv.
Vad beträffar Aramis, så var han, trots sin min av att icke ha några hemligheter alls, alldeles fullproppad med sådana, svarade mycket litet på de frågor, som man gjorde honom om andra, och undvek dem, som rörde honom själv. Då d'Artagnan en dag gav honom en mängd frågor om Porthos och fått upplysningar om det gängse ryktet angående musketörens framgång hos en furstinna, ville han
