även veta vad han skulle tänka om Aramis’ egna kärleksäventyr.
»Och du, min kära kamrat», sade han till honom, »du som talar om andras baronessor, grevinnor och furstinnor?»
»Ursäkta», sade Aramis, »jag har talat om det, därför att Porthos talar om det själv och skrikit ut alla de där vackra sakerna i öronen på mig. Men tro mig, min kära d'Artagnan, att hade jag dem från annan källa eller han sagt mig dem i förtroende, så skulle ingen biktfar i världen kunna vara tystlåtnare än jag.»
»Jag tvivlar inte på det», återtog d'Artagnan, »men det tycks mig som om du själv är tämligen förtrogen med adliga vapen och broderier, att döma av den där näsduken åtminstone, som jag har att tacka för äran av din bekantskap.»
Denna gång fattade icke Aramis humör, men han tog på sig sin blygsammaste min och svarade milt:
»Min vän, glöm inte, att jag vill tillhöra kyrkan och flyr alla världsliga förströelser. Den där näsduken, som du såg, hade inte blivit mig anförtrodd, utan den hade glömts hos mig av en bland mina vänner. Jag måste ta den i förvar för att inte kompromettera honom och den dam han älskar. Vad mig beträffar, har jag inte och vill inte ha någon älskarinna, jag följer i så fall Athos’ förståndiga exempel, ty han har inte heller någon.»
»Men för fan, du är ju inte abbé, eftersom du nu är musketör!»
»Musketör ‘ad interim‘, min vän, som kardinalen säger, musketör mot min vilja, men kyrkans man i själ och hjärta, tro mig, Athos och Porthos ha förmått mig att bli musketör för att skaffa mig någon sysselsättning; jag hade, just när jag skulle prästvigas, en liten svårighet med… Men det kan inte intressera dig, och jag bara upptar din dyrbara tid.»
»Visst inte, det intresserar mig mycket», utbrast d'Artagnan, »och jag har för ögonblicket absolut ingenting att göra!»
»Ja, men jag har mitt breviarium att läsa», svarade Aramis, »sedan några verser att skriva åt fru d'Aiguillon, och sedan skall jag gå till Rue Saint-Honoré för att köpa smink åt fru de Chevreuse — således ser du, min kära vän, att om du inte har något att göra, så har jag däremot mycket bråttom.»
