musketörpalatset, och alla höllo honom för en god kamrat. Herr de Tréville, som lärt sig värdera honom från första ögonblicket och hyste verklig tillgivenhet för honom, tröttnade icke att rekommendera honom hos konungen.
De tre musketörerna å sin sida höllo mycket av den unga mannen. Den vänskap, som förenade dessa fyra män, och behovet att träffas tre eller fyra gånger om dagen, vare sig för en duell, för affärer eller nöjen, kommo dem att oupphörligt följa varandra i hälarna som skuggor, och man mötte ständigt de oskiljaktiga, som sökte varandra från Luxembourg till Saint Sulpiceplatsen eller från Rue du Vieux-Colombier till Luxembourg.
Emellertid började herr de Trévilles löften att infrias. En vacker dag befallde konungen herr chevalier Desessarts att upptaga d'Artagnan som volontär i sitt gardeskompani. D'Artagnan iklädde sig med en suck denna uniform, som han gärna med uppoffring av tio år av sitt liv skulle bytt ut mot musketörrocken. Men herr de Tréville lovade honom denna ynnest efter tvåårig utbildningstid vid gardet, och denna tid kunde förkortas, om tillfälle yppade sig för d'Artagnan att göra konungen någon tjänst eller utföra någon uppseendeväckande bragd. Med detta löfte nöjde d'Artagnan sig och från och med följande dag började han sin tjänstgöring.
Nu blev det Athos’, Porthos’ och Aramis’ tur att göra d'Artagnan sällskap, när han var på vakt. Chevalier Desessarts’ kompani fick alltså fyra man till i stället för en från och med den dag d'Artagnan upptogs däri.
8.
EN HOVINTRIG
Emellertid förhöll det sig med Ludvig XIII:s fyrtio pistoler som med allt annat här i världen, de hade icke blott en begynnelse utan även en ända, och efter den ändan började de fyra kamraternas affärsställning bli tämligen tryckt. Först underhöll Athos någon tid sällskapet med sina slantar; därpå tog Porthos vid, och tack vare ett av dessa försvinnanden, som man var van vid, kunde han sedan under nära fjorton dagars tid sörja för allas
