mångdubbelt kläde lägges på bröstet och benet nedkrossas med en yxhammare, kräflinnet upfylles med et i mjölk upblött raspebröd, eller som bättre är, af en så gjord fyllning: lefwern stötes fin, upblandas med twå a tre skedblad söt grädda, twå ägg, twå skedar skirdt smör, stött såcker, salt och så mycket rifwet bröd, at ämnet blir stadigt til fyllning i kräfwan, som sys nätt igen at den icke dryper bort. Steken sättes nätt up med stickor, at hon får wacker form och stekes fort wid frisk eld med smör och salt, samt tages af spettet så fort hon är färdig, ty om den fina saften försivinner, är föga wärdt med henne, emedan non då blir torrare an all annan stek. en del bruka också at späcka henne med fläsk; men är hon gödd, behöfwes ingen främmande bismak. För at göra nytta med det afhuggna, såsom wingar, ben etc., så håller man dem öfwer halmen med en eldtång, til dess skinnet lossnar. Klorna skäres bort, benen twättas wäl rena och krossas aldeles sönder med en yxhammare, äfwenså halsen och wingarna, örmagen rensas och skårras djupt; och sedan detta legat i kokhet watten, ställes det på elden med litet salt och en krossad ingefära, at med täpt lock koka på sakta eld til dess alt är sönderkokt, utom örmagen, som tages up, han är mör, och tjenar ibland den upstufwade steken, til hwilken den kokta benbouillongen äfwen bör uyttjas; hwarföre icke mera watten tages dertil, än som behöfs om hon
