då han blifwit handterad på åfwan anförda sätt. Ingen kock eller kokerska må inbilla sig, at de förbättra stekarna med det ochristliga slöseriet, at kasta smör i elden wid deras beredande; en owana som kryddar födan med förbannelse, men aldrig med välsignelse, och wäl aldrig lär brukas af andre, an dem, som ur andras matsäck, och oförnuftigtwis aldrig tänka på egen framtid, då ofta händer at en smörgas är swår at åtkomma, hälst för dem som i ungdomen slösat på andras bekostnad. Wisst måste det oundgängliga smöret wara med i köket, i sin rätta ordning, men öfwerflödigtwis gör det lika så mycket ogagn på maten, som då bondhustrun tror sig bäst traktera herrskap, när hon slår näftals kryddor på densamma.
En Rätt af Höns och Risgryn.
Sedan hönset är handteradt som sagdt är, sättes det wackert up med björkstickor, och med bröstet nedwändt, lägges sedan i en lagom stor panna med tätt lock, och så mycket watten at det står jämnt öfwer hönset, för på jämn eld koka; men ses wäl efter när det kokar up, at det då blir skummadt och saltadt. En knippa med persilja, mejram och basilica, en stjelk af hwardera slaget, en bit smör, en krossad ingefära och några hela pepparkorn läggas då dertil, hwarmed det kokar jämnt, men ingalunda i brådska. Imedlertid ställas et qwarter risgryn, med kokhett
