Det påminnes at tillika med köttet kokar en krossad ingefära, et par basilikeblad och en knippa persilja, som sedan silas ifrån. I gåsbloden slås tre slefwar kall gåsbouillon, hawrpå han silas igenom hårsil och wispas up med en eller twå näfwar hwetemjöl, alt som man har mycket soppa til, som då bör wara til lagom sälta och styrka utspädd, samt wäl upkokad innan bloden wispas ned, ganska långsamt under stark wispning, emedan hon är benägen at skära sig, hwarföre hon allenast får småkoka, när bliden nedwispas; wispen får icke uphöra, så länge soppan efter afredningen behöfwer koka, ej eller förr än hon är aflyftningen swalnat. Då skrädes köttet ifrån skräp, ben och dyliktf, lägges tilbaka i soppan, som förwaras i en stor glasburk eller glaserad kruka. En del bruak at lägga äpplen, i men utom det at deras söndergående gör ej obehagligt utseende när hon upwärmes, blir soppan gammal til smaken om hon warar länge. Äfwen bör hwarken såcker eller ättika komma dertil, förr än wid upwärmningen; då kan äfwen några äppelskifwor eller bärsaft göra nytta, emedan hon får deraf en så frisk smak som hon wore nykokad. Innan denna soppa kokas, bör först gåskorfwen göras, på det man måtte få öka henne med korfspadet. (NB det bör wara aldeles kallt, på det fettet må komma bort, som är en högst angelägen sak wid lagningen
