Sida:Den Nya och Fullständiga Kok-Boken-1801.djvu/183

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

kålklyftorna i upkokadt watten, innan de läggas til köttet i grytan; de behålla ändå sin form, fast de koka lika länge med det råa köttet, men då fordrar kålen litet mera sött, om han skall bli smaklig. På det sättet gör han aldrig någon olägenhet, så framt han icke kokas med fläsk.

Hwitkåls-Pudding.

Et kålhufwud som är stort och tätt, skiljes ifrån alla gröna blad, och sedan stocken är afskuren, lägges det i kallt watten och ställes på elden at koka en half time, tages då up, lägges åter i kallt watten och när det kallnat kramas warligen ifrån wattnet, lägges på et rent bord, då alla bladen blädas nätt ifrån hwarannan, och tjockaste strånkarne på dem med en uddwass knif bortskäras. Man har då en god fers tillagad af oxe eller kalf, til den myckenhet som man wil hafwa puddingen stor til, en servet smörjes med kallt smör, den utbredes på bordet, midt på lägges då först de största bladen nätt hopförde, at ingen öpning blir imellan, och til widden af et kålhufwuds storlek, där ofwanpå bredes fersen med en tunn bordsknif til et finger tjockt, blad lägges åter på, och så fers hwarftals tils han är all; då knytes serveten hårdt til med segelgarn, och kokar jämnt och lyckt i upkokadt och saltadt watten i twå goda timar; när wattnet minskar spädes det med upkokadt, at det altid står öfwer