ty han får hafwa långt spad; när han är mör afredes han med et par äggegulor och några skedblad söt grädda, serweras sedan garnerad med coteletter, korf eller köttbullar.
Tysk Surkål.
Sedan kåln är skrädd och skuren i fina strimlor, brynes han i smör som den ofwanstående; när han under omrörningen gaddat sig en stund, strös dertil et skedblad cumin, en god slef brun sirap, en bruten dillqwist och en slef ättika, eller mer om så behöfs. Här med fräses han ännu en stund, god bouillon slås sedan til, hwarmed han fullkokar och afbrännes med smör och mjöl. NB Han får icke serveras med långt spad. Han kan garneras med brynta fersar, korf och dylikt.
En god Surkål.
Godt färskt kött kokas lyckt för sig själf medan kålen brynes i et godt stycke smör i en lyckt panna, sedan han förut är wäl kramad ifrån sin lake; han ses ofta efter och röres om, så at han icke brännes. ÄNteligen slås en god slef brun sirap til, hwarmed han gaddas ännu en stund; detta gör honom både smakligare och mindre rörig. Köttet tages up, soppan silas och slås tilbaka, spädes mera til om så behöfs, och när grytan kokar up, lägges den bruna kåln til, äfwen köttet sedan det är wäl skrädt; härmed kokar
