ljumt och står i spisen, hwilket gör at alt torkadt grönt deri lossnar, utbreder sig, fordrar icke så lång tekning och liknar mera de färska.
Salta Bönor.
Behöfde icke omröras, som en allmänt bekant sak, dock som alla bruka olika, är ju ingen skada at höra och försöka flera sätt, på det man slutligen må hålla sig til det bästa. Det första är at förwälla dem, sedan de äro skurna, så snart de äro upsilade ur wattnet, lägga dem i et käril inblandadt med något fint salt, öfwer natten, och om morgonen salta dem under i sit rätta käril, med mindre än hälften af wanligt salt. När botten och stenar då tillägges, stiger lagen fort up och bönorna bewaras med mindre sälta och mera godhet. Det andra är at strö så mycket salt på, samma dag de äro skurna, at de wätskas öfwer natten, och dagen derpå stöta, gnugga och klämma lika som man hade kläder för sig, til dess den gröna saften går ifrån dem, som slås bort och bönorna insaltas på wanligt sätt. Detta kommer nu an på hwars och ens behag at försöka; skall man drista anföra ens egna hushållssätt, få han altid det torra gröna haft företräde, NB på ofwan anförda torkningswis.
