Hallonsaft.
Sedan bären äro rensade, böra de stå en eller twå dagar at safta sig. Då tryckas de sönder med litet win blandade, som gör af safterna hålla sig bättre, gnidas så igenom hårsiln och blandas med hälften tilredd honing eller mellansirap, kokar sedan under rörning til des det börjar tjockna, och förwaras. Hwar och en känner denna smakens wärde. Om detta går an med smultron kan man ej säga, emedan man dermed ej gjort försök. Men de som på landet hafwa godt förråd af dessa bär, torde göra sig möta at utröna möjligheten af denna läckra smakens bewarande, utom den betydlgia kostnaden af såcker. Om man tager en en tredjedel röda och wäl mogna winbär eller bruna kirsbär ibland hallonsaften, blir han ännu bättre. Som hallon i synnerhet wissa år hafwa maskar inuti, som woro för beswärliga at utplåcka, när det är myckenhet til sylt och saft, lägges af bären, så snart de äro plåckade medan de ännu äro torra, litet i sänder i en soppsil, som hålles ned i et djupt wattenfat, då maskarna flyta up efter en lite nruskning, och kunna borttagas med en sked innan man tager up bären, som då utbredas på flata fat. Äro då några maskar qwar, pläga de krypa åt bräddarna, hwilka bör efterses, men om man nedsätter soppsilen flera gånger i wattnet, plär man mest kunna utrota dem.
