ifrån lossade; då drifwas de med en trä sked, så mycket som möjligt är igenom et durchslag; detta mos kokar då utan annan tilsats, än så mycket såcker smaken fordrar til des det blir som en tjock gröt, NB. under jämn rörning; hälles sedan up på et flatt stenfat at kallna. Då skäras skifwor häraf, som läggas öfwer hwarandra i en glasburk, som bewaras på wanligt sätt; men efterses; om det wätskar sig för mycket, måste det åter omkokas, så at det blir hårdare. Den som icke är rädd om omaket, stöter äfwen sönder stenarne, kokar dem i kirsbärslag, wrider dem wäl igenom en hårduk och slås til i början af koket, då det för en högre smak, och kan tjena til kirsbärswin, då man upsmälter et stycke deraf i godt franskt win; äfwen sätter et litet stycke en hög smak på saucer; kan tjena til blandning i fyllningar, kokas til soppar, cremer och dylikt, samt håller sig hela året. Skulle det hända at de inpå äret wilja wätska sig, ställes burken i en bakugn efter brödbakning så är det hjelpt. De som på landet hafwa stora kirsbärsskogar, kunna äfwen på detta sätt göra sig behaglig nytta af dessa bär, utan mycken kostnad; koket kan äfwen ske med preparerad honing i stället för såcker. Månne icke oförtrutna hushållerskor skulle kunna göra sig en handelsgren af dylika saker, som skulle blifwa wälkomna nog i städerna, allenast tilwerkarne woro nöjde med en billig avance.
