Hoppa till innehållet

Sida:Den Nya och Fullständiga Kok-Boken-1801.djvu/333

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
9

En del Bond-Hustrur hafwa för sed, at springa framföre naturen och tilskapa sig för skyndsamheten skull, årsgamle kalfwar til kor. — Men huru mycket mjölk wil du wänta af en kalf, som blifwit hindrad i stadga och wäxt? Och hwad afwel? Dit fähus består sluteligen af en kalfkätta. — Skötsel, föda och beswär, blifwa de samme, men afkomsten ringa. Bästa hushållningen tyckes wara at hafwa få dugtige kor, hwilkas antal är afpassadt efter tilgången på foder och bete, så at de hafwa tilräcklig föda för hela året. — Då en ko lägger så mycket i byttan, som 2 eller 3, är ju saken bewislig.

Dine mjölk-käril håller du i god ordning med skurning och torkning, at de ej må taga syra åt sig och minska det önskade smörförrådet: och på det mjölken om sommaren ej må taga någon skada, så gif kreaturen då och då sleke med iblandadt fint stött swafwel, lagerbär och litet dyfwelsträck. Och min kära Gumma! som ladugårds afkastningen utgör din förnämsta drygsel i Wisthuset, så önskar man dig et godt handlag. Med en liten sansaga, skall skilnaden wisa sig i detta.

En hälftenbrukares hustru hade 10 mjölkande kor. men fick aldrig hwarken smör eller ost. I brist af omtanka war Wisthuset ständigt tomt, hwarföre hon, med man och 6

barn,
A 5