redlighet taga dig fram i din nödtorft. Du torde swara: alt detta wille jag som möjligheter utlofwa, allenast jag ej hade en så förstörlig man. Och hwem kan neka at icke detta skäl låter gällande för din misshushållning: men så mycket angelägnare, at du för din egen del bär dig klokt åt. Du har lof af billigheten, at draga en sådan man wid näsan. Säg honom inte hwad dn förtjenar. — Har du penningar, så dölg dem; men ställ altid så skickeligt til, at du så långt hos dig står, får behålla husfreden. Tag watn i munnen då din man är drucken, men bjud til, at med lämpa och laq, tårar och böner göra honom kloka föreställningar om ert gemensamma wäl, då han ar nykter. Hjelper intet detta, så måste man hjerteligen beklaga din olycka, men råda dig, ar ej för din egen del tappa modet, utan med tålamod och arbete öfwerwinna dit korss, arbeta dig igenom motgångs klipporne och wisa at du är en heder ibland dine gran-qwingor, som likafullt behåller ordning i dit hus. Då frågar ingen stort efter din förstörande Man, du är och blir altid dit husets heder, och lider aldrig något förakt för hans skull.
Mera hafwe wi nu intet at omtala. Medel och ämnen i hushållswägen äro så inskränkte för Stadsqwinnan, at man intet ser sig några utwägar til des widgande, om icke
