28
uti det förslaget, som en hederlig Herre och nitisk Patriot för flere år sedan upgifwit och sedan obeswärad yrkat om Hästslagt, och hwilken den enwisa fördomen tyckes föragta, oagtadt höga Öfwerheten åtgärd, löften om belöningar och Förmäns exempel. Det är med detta som med Hustrurnes förstörliga Männer. De blifwa, oagtadt alla kloka föreställningar lika fullt fyll-hundar. När dem säges, huru wäl de skulle må, om de öfwergåfwo at supa, huru drygt deras förråd skulle blifwa, och huru smaklig deras nödtorftiga föda; så torde de wäl höra til en stund, de lysna och änteligen somna; Men om mornarna börja de sin frukost med er rus och belägenheten är och blir den samma. Hwad hjelper wäl alla öma och wälmenta predikningar för en Allmänhet, som af blott fördom och owana sparkar nytta och frälsning ifrån sig? de äta ofta smutsig och illa tilredd föda, de förkasta icke på sina ställen det rofdjuret Björnen med sit hårda och swarta kött, Skälen i sin fräna tran med flera dylike, men vämja wid köttet af et så renligt kreatur som hästen, hwilken föder sig af kärnan, gräs och wälluktande blomster. Måtte icke den tiden infalla, at hungren blir första lärmästaren hos et folk, som merendels sparka godt råd ifrån sig! Och måtte den hederliga Upgifwaren af förslaget åtminstone öfwerlefwa en påbegynt frukt af sin nitälskan. I hopp, at så kan ske, skall man anföra beskrifningen på detta slagtet med hela des nytta. Om några kloka människor började omhugsa sig, så borde den komma wäl til pass.
