30
som en kyckling innan han dör, ty desse kreatur äro så känslolöse för sweda at man ser dem under blödandet helt sagtmodigt endast söka efter mjölet och saltet hwaruti blodet rinner; då krafterna aftaga, faller djuret sakta ned på framfötterne och har nästan inga dödsryckningar. Det stora isterförråd som hästen har, nyttjas til lampor i warma rum och köksspisar, annars stelnar det, men har den förmån framför siltran at den hwarken röker eller osar. De magre och små bondhästar upgå i pundtal emot halfannan ko, behöfwa ej at gjödas och ehuru de se knotiga ut är deras kött isterblandadt alt igenom; hackmaten är så fet, at man bör skilja och skumma derifrån så mycket ister man kan för at göra honom smaklig och nyttig; Tungan är ganska mör och intet så hård wid snibben, som på andra kreatur. Hjernan delikat, då den lagas wäl. Inlagde uti ättika, äro stekarne ganska gode och behöfwa ej späckas. I öfrigt rökes, saltas och handteras detta, som annat nöt-kött. Måtte någon bonde twingas, at för nöd skull bruka sin utslitna häst til slagt. — Och måtte såfwel-behöfwande Grannar hålla til godo en bit med honom, så wist som ärfarenheten snart skulle komma saken i gång och den hederliga upfinnaren åtminstone få lofwet på sin döda mul!!
