34
warna sig, för at få sin korf mera smaklig, ifrån det på bondgårdar antagna sätt, at merendels fylla maten i skinnet så snart de äro afskölgde ifrån orenligheten; et par dagar böra de wist ligga i flitgt omömsadt watten med en gjöpen salt deruti, och dagen förr än korfwen gjöres bör köttsidan wändas ut samt körtlar och annat obehörig skräp afplockas, innan de nedlägges i det sista saltwattnet. Hwars blodiga och smutsiga färg snart utwisar nödwändigheten häraf.
At få hållfasta Korfwar
Bör Gumman förwälla sina gryn afton förut, antingen i mjölk eller hackmats spad, den talg hon ärnar dem bör äfwen då läggas dertil sedan den är smått sönderskuren. Morgonen derpå upsilas den wäl hackade och stötta lefren med litet mjölk, och arbetas wäl in med grynen som då böra blifwa litet lösare, och sedan de wanliga kryddorne äro tillagade, såsom lök, mejram, peppar och ingefära, alt ifylles korfwarne til twå tredjedelar: korfspadet kokar friskt up med en god gjöpen salt, men just i det samma som korfwarne skola iläggas slås et par skopor kalt watten dertil, som gör at skinnet segnar; så snart de komma up pickas de flitigt, och kokar sagtligt en god rima, Under kokningen spädes oftast litet kalt watnet öfwer dem. Göres skinnena rena med fin sågspån deräst tilgång finnes, och alt så sker
