som här beskrifwes, går man i god före at Gumman ej skall förlora en enda korf. Det samma sker med blodkorf då ämnet är lagom löst, wäl arbetadt at det skiner som smör och lagom ifylt; en god del mjöl bespares härmed och korfwen blir ätligare.
Syltans beredning
Fordrar äfwen aktsamhet och snygghet, emedan innanmätet har många gömställen för smutsen, och ju nogare bondflickan letar efter fästman i den bladiga mångfåln, desto tryggare kan hon traktera honom med en renlig sylta, som sedan hon legat öfwer et dygn med omömsat och saltadt watten, kokas mjuk tillika med liter salt, som gifwer henne en friskare smak, och då hon blifwit wäl afkyld i watten nedsaltas hon uti en bytta med lock och wäl stenar på at hon får laka siq. När hon skall brukas lägges hon i watten öfwer natten, skäres i små strimlor och kokas med rofwor eller kålrötter samt öfwerströs med en näfwa mjöl, så blir hon simmig och ätlig.
Talg-skirning
Är den sista sysslan af slagtet. Derwid bör Gumman noga akta sig för de underliga och taniga ljusen, som plär wisa sig på bondgårdar; sedan talgen är wäl sönderskuren, hackad och med en warm yxhammare tilhopa bultad, lägges han i en balja med ljumt
