44
de kundskaper, som kunna tjena dem både til nytta, heder och besparing. Det är wärkligt ömt at se deras wälwilja och stora omkostnad wid deras gästabud, hwarutaf gästerne dock ofta ej draga någon annan fördel än at resa missnögde ifrån så mycken öfweflödig plägning. Man har sjelf warit åsyna witne hos en rik bonde, som gjorde et ganska stort bröllop åt sin enda dotter. Dertil slaktades en stor wäl gödder oxse, åtskilliga får, gäss, höns, ankor, gödda swin, utom öfwerflödig tilgang på willt och fisk. Det låter som en gåta när man försäkrar at de bättre gästerne foro hungriga ifrån et sådant öfwerflöd af Guds gåfwor, icke destomindre hände det: der kokta köttet war rådt och blodigt, färska skinkor likaledes, stekarne woro utanpå swarta som sot och innantil råa; — kål och såppor bestodo af idel fläskflott, fisken sönderkokad til lim, och de så kallade tårtorna hårda som träbitar! — således wann den hederliga bondmannen ej annat med all sin kostnad, än harm och blygd, och det för sina okunniga qwinfolks skull, som ej förstått at befria köttet ifrån is innan de lagt det i grytan, ej heller, at fågel och höns behöfde mindre stekning än oxskött, ej heller at man aldrig fägnar ståndspersoner med flottsåppor. Huru lyckligt skulle et land och folk blifwa på hushållssidan, om hwar och en i sit stånd
