och gifwa eder all möda, at i edra barn bryta den egna wiljan. I wåra första föräldrar war den fria wiljan et Majestätligt Mästerstycke, men efter det olycksaliga fallet är den blefwen en huggorm inom wåra egna bröst, hwars framgång i barndomen föder onda wanor, och dessa täta urbrott förgifta sedermera hela wår lifstid, — ja om ej nåd til bättring emellan kommer förstörer änteligen kropp och själ för ewig tid. Ack! hwad för en olycksalig ingång gör då et barn i werlden, och dertil bidrager mäst dess wårdslösa Föräldrar, ehuru ofta de påminnes om Själaherdens ömma befallning. Låter barnen komma til mig. Den ömhet i hysen för edart egit wäl, borde ej heller blifwa minsta skälet til edra barns goda upfostran. När ni nu fådt eder wilja fram, ni klemiga mödrar, och edra barn uphunnit den ålder, som efter eder mening ar den tjenligaste til tukt, så skolen ni sjelfwa få ärfara huru eder son, eder dotter nytjar sina förstånds krafter til edert eget förakt, til en obarmhertig kallsinnighet emot Föräldrar, och en syndig wårdsslöshet i wårdandet af deras ålderdom; här blir nu tacken för all eder möda, här blir nu belöningen för tjel, smek och efterlåten aga. Nu börjar barnen rättskaffens betala eder sin barnslighets enwisa framgång; och igenom brottet af de wiktiga fjerde bud-
